Bröllopet-Första lögnen
När de stegade över Stora Torg mot rådhuset sa Peter ”Tänk om vi träffar någon vi känner”. ”Äsch, vad är oddsen?” svarade Lucy.
Äntligen hade hinderprövnings blanketterna kommit och skulle lämnas in till rådhuset. Peter hade pratat med sin gamle fotbollstränare som numera var politiker på heltid och vigselförrättare. De hade bestämt att han skulle dyka upp när 50-års festen pågått i tre timmar. Då skulle de äntligen gifta sig inför alla förvånade gästerna. 
Halmstads Rådhus Foto: Lupe
Der var folktomt i rådhusets entré förutom tjejen som satt i receptionen. Lucy berättade om deras planer om det hemliga bröllopet, hon log ”my lips are sealed”. Blanketterna skulle precis räckas över när de plötsligt hör en bekant röst bakom dem ”Tjena Cajan, vad gör ni här? Ska ni gifta er eller?” Tydligen är oddsen rätt så stora att träffa någon man känner på rådhuset i Halmstad! ”Nää, sa Peter, vi ska bara….” Tjejen i receptionen kom snabbt till räddningen, ”Då tar jag kopior här på eran altanritning…” Lucy tittar oförstående på henne ett kort ögonblick men finner sig snabbt ”Eh…jättebra…tack”
”Gifta oss? Nä vi ska bara bygga om altanen.” De pratade lite om diverse ting med sin bekant. Lämnade därefter rådhuset och stegade åter över torget till Mårtensson Ur & Guld och beställde två vigselringar.
Våra Vigselringar. Foto: Lupe, redigerad i Fotorus
